Hälleflundra C&R – Varför / Hur?

För mig så har Hälleflundran sitt största värde i vattnet, LEVANDE!.
Jag tror att man med varsamt utförd C&R kan erhålla ett lyckosamt resultat där flertalet av de återutsatta Hälleflundrorna överlever, hur stor den siffran är beror alltid på våra val som fiskare av UTRUSTNING och framför allt vår HANTERING av fisken. Sist i detta inlägg förklarar jag hur vi gör.

Först ett försök att summera den forskning som finns angående dödlighet av Hälleflundra vid återutsättning. En tongivande rapport är Viability of tagged Pacific Halibut 1969 av Peltonen den baseras på experiment utförda 1958 och 1960.
I Halibut Discard Mortality in Recreational Fisheries 2007, ett diskussionsunderlag av Scott Meyer, antar man en dödlighet på 3.5% under perfekta förhållanden, baserad på just Peltonens rapport, 3,5% var ett medelvärde som Kaimmer and Trumble’s (1998) kom fram till baserat på Peltonens slutsatser om en dödlighet på mellan 2 och 5 %.
Scott Meyers underlag hade som uppgift att uppskatta dödligheten vid C&R inom sportfisket i 2 av de 6 fiskeblocken i USA och Kanada, inom dessa 2 block uppskattades det att det återutsattes 351 138! Hälleflundror 2006. Det är mycket siffror och referenser i detta underlag. Slutsatsen är att dödligheten förmodligen är ganska låg, troligen under 10%. Detta trots att alla siffror avrundats uppåt i undersökningen och att den är avsedd att spegla hela gruppen av sportfiskare varvid man ej tar hänsyn till ett optimerat C&R fiske.

Kan man optimera C&R för ökad överlevnad? I studien C&R Fishing Effectiveness and Mortality har man försökt se hur man med effektiviserade metoder kan öka överlevnad på olika arter. I studien som innehåller både sötvattens och saltvattensfiskar uppmättes en dödlighet på 2,76% vid C&R (innan hänsyn tagits till effektivisering). Även om Hälleflundra saknas i denna studie är den väl värd att läsa och notera gärna att 99% av all Billfish (uppmätt med hjälp av radiosändare fastsatta på fiskarna) överlevde C&R innan optimering gjorts av C&R metoderna.

Finns det någon ny undersökning baserad på ny teknik angående dödligheten vid C&R av Hälleflundra? Nej, men det finns undersökningar där satellitmärkning använts för att spåra och kartlägga fiskarnas beteende och de resultaten ger som sidoeffekt att man även ser att de överlevt en effektiviserad C&R. De satellitmärkta Hälleflundrorna är infångande med krok (långlinor), sedan har man med rätt utrustning varsamt lyft in dem i båt där kunnig personal hanterat fiskarna under märkningen och därefter återutsatt fisken.

Som jag berörde i mitt tidigare inlägg har det satellitmärkts Hälleflundror vid ett tillfälle i Norge. Det var 2004 och av dessa överlevde ALLA (100%)
Eftersom det underlaget är förhållandevis litet har jag här lite kompletterande uppgifter ifrån det betydligt större forsknings underlaget som IPHC har i USA och Kanada. De har satellitmärkt 326 st Hälleflundror och bara en (1) enda fisk har visat sig dött före återrapportering, alltså inte 100% överlevnad men nästan.
IPHC Satellit rapport 2006, 2007, 2008, 2009

IPHC: International Pacific Halibut Commission har märkt hälleflundror sedan 1925 och hittills har mer än 450 000 fiskar märkts av dessa har mer än 50 000(ca 11%) återfångats. Summering 1925-1998, årliga rapporter
//
Ett förtydligande angående märkning och återfångster:
Havsforskningsinstitutet ca 1250 märkta – 168 Återfångade (ca 13%).
De 251 fiskar vi märkt är inkluderade i de 1250 och även återfångsterna av ”våra” fiskar finns i de 168. Det är alltså bara säsong 2010 där bara1 fisk av 57 återfångats (1,7%), men oftast brukar återfångsterna ske efter 1 år eller längre tid. Inriktningen 2010 var också lite annorlunda, nästan bara fisk +140 cm märktes alltså bara en selektiv storleksgrupp med speciella egenskaper. (mer om märkning och forskning.

Lite bakgrundsinformation om varför VI märker Hälleflundror. 2006 ville vi försöka uppmuntra våra gäster att idka C&R eftersom jag visste att liknande projekt funnits i USA kontaktade jag IPHC. Därifrån fick jag mycket hjälp och information angående märkning och hantering. För att märka fisk måste man ha tillstånd vilket ledde mig till havsforskningsinstitutet. 2007 fick vi sedan möjlighet att i havsforskningsinstitutet projekt märka fisk med deras märktaggar. Observera att vi nästan bara fiskar C&R och att vi hade gjort så oavsett om vi idag märkt fisk eller ej. Vi är dock tacksamma för den kunskap och insikt om Hälleflundra som kontakten med världens ledande forskare / marinbiologer inom området gett oss. Vi hoppas att den information vi kan bidra med till forskningen genom de fiskar vi märkt och vävnadsprover vi tagit är till Hälleflundrans bästa.
//

Alltså med perfekt utförd C&R (jämför satellitmärkning) kan man nå väldigt bra överlevnad för fisken. Hur lyckosamt varje enskilt fall blir beror i högsta grad på vårt val av UTRUSTNING och vår HANTERING av fisken!

Sedan finns det givetvis många andra faktorer som avgör om det är rätt eller fel att återutsätta fisk men det enda som är 100% rätt för fisken är att vi slutar fiska!
Om man ändå väljer att fiska och att praktisera C&R är man intresserad av att fisken överlever, att ansträngningen och stressen blir så kortvarig som möjligt samt att krokskadorna minimeras.

Hugger en återutsatt fisk igen? Vi har haft en fisk som vi märkt som återfångades av en annan båt inom 24 timmar, den fisken kämpade hårt båda gångerna. Vi har själva fångat en och samma fisk 2 gånger inom 6 timmar med 500 meter mellan fångstplatserna. Detta är inget vetenskapligt bevis på att fiskarna inte lider men man kan ändå se att vissa snabbt återfår matlusten.

Vi har praktiserat C&R på Hälleflundra sedan 2006 och samlat på oss en hel del erfarenhet och utrustning för C&R. Detta har möjliggjort att gränserna idag för vad vi anser oss skonsamt kunna återutsätta har flyttats upp långt längre än vad vi ifrån början ansåg möjligt.

Observera att vi de första åren krokade av all stor fisk i vattnet och att vi 2006 betraktade fisk +110 cm som stor, gränserna har sedan successivt flyttats uppåt genom åren. Under 2008 började vi efter önskemål ifrån våra gäster att testa möjligheter för att fotografera drömfiskar i båten vilket har lett till den utrustning vi idag använder. Trots utrustningen samt erfarenheten vi har av att lyfta upp Hälleflundror använder vi det sparsamt och bara vid drömfiskar. Hälleflundror hör hemma i vattnet och där bör de flesta krokas av.

Här är de metoder vi kommit fram till fungerat bäst vid C&R av Hälleflundra:

Var flera personer i båten, att göra en skonsam C&R på en större fisk är nästan omöjligt om man är själv.

Var lugn! Inte lätt när man första gången ser en fisk på +200cm (jag vet) men det har stor betydelse för en lyckosam återutsättning.

Bete / Krok: Vi fiskar till 99,9% jigg med original enkelkrok och använder aldrig stinger hooks eller 3-krok.

Fiskens utmattningsgrad: Vi försöker göra fighten av fisken så kort som möjligt och har satt en tidsgräns på 8 minuter vilket vi sällan överskrider.

Säkring av fisk på utsidan av båten: Hälleflundra skall i första hand avkrokas i vattnet, för att genomföra det behöver fisken vara still. Mindre fiskar kan man hålla med ett gällocksgrepp (finns som ett handtag i gällocket om man träffar rätt), vid större fiskar använder vi ett mjukt platt och lätt elastiskt rep Runlock för att taila fisken – vi har även konstruerat en gaffel av en båtshake för att kunna få på repet på ett enklare sätt, tailrepet används för att hålla stjärtfenan ovanför vattnet för att få stopp på fisken. Man får ALDRIG LYFTA en levande Hälleflundra i stjärtspolen/stjärtfenan.

Vi har testat många saker för att hålla fast fisken i munpartiet, men det enda som hållit hittills är Mustad Shark Hook placerad inifrån och ut i det tunna skinnet i underkäken (Vi är inte nöjda med denna lösning på grund av det hål som då uppkommer, under 2011 kommer vi att prova andra lösningar). Vi har även testat olika Lip Grip modeller vilket funkar fint på mindre fiskar men inte håller för påfrestningarna vid större OBS! Vi lyfter INTE fisken med detta.

Kroklossning: Ha en lång kroklossare till hands – ta försiktigt bort kroken och kontrollera eventuella skador (använd sunt förnuft), Givetvis skall ingen skadad fisk återutsättas! Lyckligtvis är det ytterst sällan att fisken skadas om man bara fiskar med enkelkrok på jiggen. Vi hade ingen fisk större än 125cm under 2010 som hade skador som hindrade återutsättning, däremot händer det ibland på mindre exemplar.

Det absolut bästa är att inte ta in fisken i båten! Men har man rätt utrustning samt kunnande går det att genomföra enligt nedan.

Vi använder Stairbaits speciemen weighsling XL vid lyft av fisken ur och i vattnet (upp till ca 180cm går bra att hantera på 3 personer) – slungan är under fisken hela tiden och öppnas bara för att ta kortet varefter vi snarast återsätter fisken igen. Tänk på att slungan är 220cm lång, saknas den längden plan ytan i båten bör man undvika att ta in fisken.

Täck fiskens ögon: Fisken blir oftast lugnare om ögonen täcks - i vattnet ha vitsidan upp – i båten använd en mjuk blöt handduk.

Skydda fiskens slem: Använd avkrokningsmatta eller vägslunga av specialmaterial, se till att all hantering av fisken sker med blöta händer.

Kontrollera fisken i båten! Vi har ALLTID en person som håller ett grepp runt stjärtspolen på fisken direkt den kommer in i båten, detta brukar lugna ner dem betydligt. Känner man att fisken spänner sig kan man höja stjärtspolen/stjärtfenan en aning ifrån underlaget så brukar de slappna av. OBS! Tappa aldrig kontrollen på fisken eftersom den då kan skada sig själv genom att slå hejdlöst med stjärtfenan. Är man osäker på detta moment är det bättre att avstå ifrån att ta in fisken i båten.

Större fiskar ca +190 cm anser vi vara för tunga att lyfta samt att risken för eventuella skador ökar, då är det bättre att låta fångstmannen komma till fiskens element istället för eventuella kort. Vi använder tailrepet för att kontrollera och hålla fisken lugn under denna process.

Frisläppningen: Beroende på omständigheter låter vi ibland fisken hämta sig ett ögonblick i vattnet innan den får simma iväg men oftast vill de iväg snabbt och då hindrar vi dem inte. Om tailrepet använts, var snabb när det tas bort eftersom fisken genast sticker när den känner att repet avlägsnas.

Resultatet: 2 vinnare! En fiskare med minnen för livet och En levande Hälleflundra förhoppningsvis utan men för livet.

Inom snar framtid skall jag lägga upp en video på C&R sekvenser som jag hoppas tillsammans med denna text kan vara mer informativ.

Hälleflundra C&R – vad händer sedan?

Under de senaste 3 åren har vi märkt 170st Hälleflundror i vattnen utanför Tromsö.
Säsongen 2010 märkte vi 57st, medellängden på dessa var 155cm (ca 52kg)!

Vi har valt att släppa merparten av den fisk vi fångar och all fisk större än 125cm släpps ALLTID tillbaka, vi har förmånen att delta i ett märknings projekt tillsammans med havsforskningsinstitutet och märker därför ett antal av de fiskar vi ändå skulle ha släppt tillbaka med en märktagg. Vi märker alltså inte alla fiskar och vi gör det bara när så kan göras utan att skada fisken mer än nödvändigt, många gånger lossar vi bara fisken direkt i vattnet.

Varför märkning av Hälleflundra? Detta svar ger forskarna på Havforskningsinstitutet:
Når kommer kveita inn i fjordene, hvor lenge oppholder den seg der før den vandrer ut igjen, vandrer den ut av fjorden i det hele tatt eller er den bare utilgjengelig for fiskeredskaper, vandrer fisken til samme fjord for å gyte hvert år, tilhører alle kveitene i en fjord samme populasjon, hvor store vertikale og horisontale vandringer kan kveita gjennomføre, hvor ofte spiser den, når på døgnet, oppfører hunn-og hannfisk seg ulikt? Spørsmålene er mange og forhåpentligvis kan merking av enkeltindivider kunne hjelpe oss å få svar på noe av det vi lurer på. Havforskningsinstituttet har satt i gang et lite pilotprosjekt der fiskere langs kysten har sagt seg villige til å merke og sette ut igjen kveite. Det samles også inn genetisk materiale av fisk som blir merket for å undersøke om kveita vandrer tilbake til nøyaktig samme fjord som den ble født eller om det skjer genetisk utveksling mellom fjordene langs kysten.

Siden vi begynte å merke kveite i 2004, er det totalt blitt merket over 1250 kveiter. 168 av disse er blitt gjenfanget. I merkeforsøk regnes en gjenfangs på mer enn 10% som bra, så her ligger vi over gjennomsnittet.

Merking av kveite med såkalte satellitt-merker (registrer dyp og temperatur hvert 2 minutt) har vist at kveite går veldig dypt i gyteperioden, fra 600 meter og ned til dyp større enn 1000 meter, hvor den oppholder seg i flere uker i strekk. I perioden fra mars frem til juli er kveita svært aktiv og utfører daglige vertikale vandringer mellom 500 meter og nesten opp til overflaten. Den er på fødevandring og søker opp til den delen av vannsøylen der den kan finne mat. I denne tiden vil kveita være ekstra tilgjengelig for eventuelle garn (høyt aktivitetsnivå i den av vannsøylen hvor garn vanligvis blir satt ut) og store distanser kan tilbakelegges

Genetiske analyser av innsamlete vevsprøver, kjemiske analyser av otolitter, supplerende merking med konvensjonelle merker i spesielle områder, satellitt merking av kveite i åpne havområder, dialogmøte med fiskere og lokalbefolkning kan være aktivitet som på sikt vil kunne få positive effekter for kveitebestanden.

Les mer om kveite her:
Kveite rymling
Kveite
Satelitt Kveite
Kveite - kyst og havsbruk
Atlantisk Kveite

Varför så få återfångster?
Havforskningsinstitutet är alltså nöjd med den totala återfångsten av 168 fiskar av de totalt ca 1250 märkta inom området Stavanger i söder upp till Nordkap i norr, av dessa 1250 finns det både odlade och vilda Hälleflundror och många är små <100cm. I min båt har vi totalt märkt 251st Hälleflundror inom området Röst i söder och Nordkap i norr och merparten av dessa har varit större än 150cm.

Troligtvis återfångas betydligt fler än vad som inrapporteras till Kathrine Michalssen (kathrine.michalsen@imr.no) på havforskningsinstitutet, jag träffar flera varje år som känner till någon som har fått en Hälleflundra med märktagg men tyvärr kommer informationen inte fram till Kathrine alla gånger.

Av dom fiskar som vi märkte under 2010 har 1 st återfångats, den återfångades av några Danska sportfiskare som körde C&R på Hälleflundran 1 månad senare 4 Distans ifrån där vi märkte fisken.
Alltså bara 1 återfångad av 57 som Vi vet om, varför?
Jag hoppas att det beror på att det finns betydligt fler Hälleflundror än vi tror, bristande inrapporteringar av återfångster samt att fiskarna vandrar inom stora områden vilket vi bland annat sett genom dessa återfångster:

Hälleflundra #5650 Märkt 9/5 2008 Nord Vaeroy 17 meters djup
Återfångad 24/2 2010 Väst Sommaroy 150 meters Djup

Hälleflundra #6093 Märkt 10/8 2009 NV Tromsö 18 meters djup
Återfångad 18/1 2011 Väst Sommaroy 250 meters Djup

Alltså 2 fiskar återfångade i närheten av varandra och på stora djup detta trots att vi märkte den ena fisken på Vaeroy! och den andra NV Tromsö, kolla gärna på en karta / sjökort och ni förstår att dom rör sig inom stora områden tänk sedan på att inom det gigantiska området fanns 251 st Hälleflundror som vi märkt i min båt så förstår man att chanserna att just du får en av våra märkta Hälleflundror är väldigt små, det är därför det är så jätteviktigt att fångsten blir inrapporterad.

Den längsta vandringen av de 1250 märkta fiskarna i detta märk projekt:
Hälleflundra som var 53cm märktes 10/10 2008 utanför Senja
Återfångad var den 63cm 11/8 2010 utanför Shetlandsöarna !!!

Under alla fisketimmar som lagts ner i min båt har vi bara fått 1 st återfångst! Hälleflundra #5628 märkt 14/7 -08 fångades på 8 meters djup och återfångades på exakt samma ställe 5/8 -09 givetvis återutsattes den igen – däremot skrev vi ner information om fångstplats, position, djup och fiskens längd för att mejla det till Kathrine.

Klarar fisken C&R och märkning?
När man använder sig av nylon märktagg så begränsas alltid forsknings resultatet av att fångstmannen inrapporterar återfångsten. Vid de tillfällen vi haft dykare ombord för att spela in film för NRK så har dykarna vid många tillfällen följt med fiskarna efter märkning och aldrig vid dessa tillfällen har något onormalt observerats.
Vid de fall där satellit märkning använts (som återrapporterar av sig självt) vet man att 100% av Hälleflundrorna överlevt! Alla satellit märkta fiskar var större än 150cm och bara en av dessa har återfångats, vi har därför goda skäl att tro att fisken klarar av C&R samt märkning.

I dags läget får man en skraplott som hittelön när man fångar en märkt Hälleflundra, observera att man får detta oavsett om man återutsätter den eller väljer att behålla fisken, tag kort på fisk med märktagg och sänd kort, märktaggs nr, datum, position, djup och fiskens längd till Kathrine. Så får du din hittelön.
Finns det något man kan göra för att det skall fungera bättre med inrapportering ifrån återfångster av märkta fiskar?